Samhain - Halloween - Alla helgon

Tiden kring Allhelgona, Halloween, markerar mittpunkten mellan höstdagjämningen och midvinter. I den keltiska traditionen markerar festivalen Samhain årets början. I många kulturer firar man det med traditioner som lever kvar från en tid när vi hade en närmare kontakt med jordens cykliska rörelse kring solen. Dessa cykler finns överallt i våra liv. Månen rör sig kring jorden. Jorden rör sig kring solen, och även om vi lärt oss att rörelsen är en cirkel så är det i själva verket en utdragen spiral eftersom solen själv rör sig kring galaxens centrum. Människan har sedan urminnes tider medvetandegjort denna kosmiska dans med högtider och festivaler som påminner oss att vi är en del av de cykler som omger oss, även i våra egna kroppar. Att markera övergångarna är meningsfullt och skapar sammanhang där vi är en del av naturen.

Vid tiden kring Halloween sägs det att Jorden är som längst bort från galaxens centrum och närmast de kosmiska inflytande som kommer långt bortifrån. Det beskrivs som en tid på året då slöjan mellan den materiella världen och det osynliga är som tunnast. Då kan det vara lättare att komma i kontakt med sin intuitiva visdom, de döda, och våra egna skuggsidor. I många förkristna kulturer har man markerat detta genom att tända bål. Kyrkan och upplysningen försökte sätta stopp för de “hedniska” riterna men lyckades aldrig utplåna dem helt. Vi markerar dem än idag, även om många kanske inte känner till traditionernas ursprung.

Från början användes skallar som lyktor, och senare övergick man till att karva ut lyktor av betor eller pumpor. I vissa kulturer gör man dockor som representerar något man vill göra sig av med och bränna på bålet (Guy Fawkes i England). Idag klär vi fortfarande ut oss, bejakar dödsriket och tänder lyktor i höstmörkret.

Mörkret kom före ljuset
Och hon är Modern

Inskription på katedralen i Salerno, Italien